Magdalena Svenssons måleri
catalogue text by Yrr Jonasdottir, for the exhibition at Ystad Art Museum, Ystad April 4 - May 24, 2009
Uppställd mot väggen i Magdalena Svenssons ateljé står en stor målning och lyser likt en strålkastare. Det blåaktiga kalla ljusskenet tränger fram ur mörkret och nästan bländar mig när jag stiger in i rummet. Svensson har precis avslutat målningen, som har fått titel efter dagens datum, 13 februari 2009. Hon ger målningarna titel efter just det datum de färdigställs, på så vis är det lätt att följa kronologin. Målningen är den senaste i en rad, till formatet stora bilder föreställande en ljus cirkel som omges av mörka toner.
Svensson är konsekvent när det kommer till motivet, cirkeln är det hon målar. En form som hon har hållit sig till i åratal och som hon fortfarande tycker är lika spännande. Att begränsa sig till ett motiv är ett sätt att reducera de oändliga möjligheter som finns; att disciplinera sig, att hålla en ordning och att hålla fokus.
Det är färg och toner Magdalena Svenssons måleri handlar om och det är där spänningen och variationen sitter. Det är med färgen hon skapar oändliga variationer av cirkeln. Hon tänker ut kombinationsmöjligheter och undersöker hur långt hon kan driva en färg. Det handlar inte bara om färgen som kulör utan även om kombinationen av pigment och konsistens.
Hon använder väldigt uppblött akrylfärg, målar i tunna skikt och leker med färgens tranparens. Arbetet är väl förberett så att en viss färgsättning kan hållas, sedan är arbetsprocessen intensiv och fokuserad.
Målningarna är ofta ett slags monokromer, men färgen uppträder i oändligt många toner. Hon har länge arbetat med ljusa toner, där hon lekt med att driva färgen till en viss mättnad, och till sin ljusaste ton. Färgade cirklar pulserar och vibrerar i ett närmast vitt sken på duken. Hon lyckas uppnå en slags immaterialitet. Det är som om målningarna nästan upplöser sig själva i sitt eget sken.
Inför utställningen på Ystads konstmuseum har hon gått in i en annan fas och använt mörkare och djupare toner. Den ljusa cirkeln träder fram ur mörkret. De här målningarna har en annan stämning och ger andra effekter. Det är ett varierande spel mellan djup, ljus och mörker. Ibland sugs man in i ett oändligt djup och ibland blir man nästan bländad av det starka ljusskenet.
Magdalena Svensson driver en färg från det ljusaste ljusa till det mörkaste mörka. Hon använder regnbågens alla färger, dock aldrig samtidigt. Resultatet är ett konsekvent måleri som är lika varierande som natt och dag, och det är utfört med en passionerad kärlek till färgen.
In English
Magdalena Svensson´s paintings
Leaned against the wall in Magdalena Svensson´s studio there is a large painting that shines like a spotlight. The bluish cold light emerges from the darkness and almost blinds me as I enter the room. Svensson has just finished the painting which has been given the title of today´s date, 13 Februari 2009. She gives the title after what date the paintings have been finished, that way it´s easy to folow the chronology. The painting is the last in a series, to the format large images, that show a bright circle surrounded by dark hues.
Svensson is consistent when it comes to motif, the circle is what she paints. A shape that she has stayd with for years and which she still finds just as exciting. To limit oneself to one motif is to reduce the innumerous possibilities that exist; to be disciplined, to create an order and to maintain focus.
It is colour and hues that Magdalena Svensson´s art is about and this is where the excitement and variation is. It is with colour that she creates indefinite variations of the circle. She designs possible ways for combinations and examines how far she can drive a colour. It is not only about the colour as tinted covering but also about the combination of pigment and texture.
She uses a very wet acrylic paint, paints in thin layers and plays with the transparency of the colour. The work is well prepared so that a certain colour scheme can be held, then the work process is intense and focused.
The paintings are often a kind of monochrome, but the colour appears in an indefinite range of hues. She has for a long time worked with bright hues, where she has played with challenging the colour up to a certain saturation, and to its brightest hue. Coloured circles pulsate and vibrate in a nearly white light on the canvas. She manages to reach a kind of immateriality, it is as if the paintings are dissolved in their own light.
For her exhibition at Ystads konstmuseum she has entered another phase and used darker and deeper hues. The bright circle emerges from the darkness. These paintings have another mood and create other effects. They display a varying play between depth, light and darkness. Sometimes you are pulled into an infinite depth and sometimes you are almost blinded by the strong light.
Magdalena Svensson drives a colour from the brightest of bright to the darkest of dark. She uses all the colours of the rainbow, but never at the same time. The result is a consistent painting that is as varied as night and day, and it is carried out with a passionate love for colour.