En studie i cirklar

review by Ingrid Stigsdotter, originally published in Sydsvenskan, April 29, 2009

På en mångtydig mörk botten lyser cirkulära fält, lockande och begärligt som en neoninstallation av Dan Flavin. Vårsolen skiner genom fönstren i den stora salen på Ystads konstmuseum men målningarna är så luminösa att det känns som om skimrande rundlar skulle dröja sig kvar framför mina ögon även om det var nattsvart i rummet. Att begränsa sig till ett visst motiv eller format kan i vissa fall leda till misstanken att också inspirationen är hämmad.

En sådan reaktion på Magdalena Svenssons alster är nästan otänkbar; allt från små blyertsteckningar till stora akrylmålningar genomsyras av ett koncentrat och genuint intresse för form, material och ton. Kenneth Noland visade redan på femtiotalet att små mirakel kan utföras med cirkelmotivet som signatur. Nolands bilder karakteriseras av klart avgränsade fält men i Svenssons måleri är det svårt att säga var en färg slutar och en annan börjar. Denna gradvisa övergång skapar en nästan elektrisk rörelse i målningarna som får mitt hjärta att slå snabbare. Den som vill konkretisera kan likna ljusfälten vid strålkastare, planeter och rymdfenomen, men framförallt är det här en oemotståndlig kartläggningsprocess av cirkelformen där minimalistisk struktur blandas med färgfältskolorismens subjektivitet och sensualitet.