Krognoshuset, 2012
text by Emil Nilsson, for the exhibition at Krognoshuset in Lund, February 18 - March 18, 2012
Krognoshuset ställer under februari och mars ut måleri av Magdalena Svensson. Konstnären presenteras för första gången i Lund med en separatutställning. Svensson visar nygjorda verk på samtliga tre våningsplan. I Krognoshusets källare visas en specialgjord, platsinstallerad målning som från golvnivå etablerar ett påtagligt förhållande mellan betraktare och utställningsrummets volym.
I Magdalena Svenssons konst framträder måleriet gärna som odramatisk handling. Om måleriets historiska områden kan sägas ha kretsat kring illusion eller föremålslighet, hantverk eller industri, så har vi här en konst som tar fast på den vardag som måste pågå oberoende av dessa upphöjda brytpunkter. Det är sysselsättningarna som fortlöper överallt och ingenstans - egentligen mer hemmahörande hos världen i stort än i den specifika konstvärlden. Häri ligger också just det samtida i denna konst; inriktningen på det i vardagen pågående, det återkommande. Med andra ord; den dagliga processen bortom högtidlighet och dramatik.
De verk som presenteras är inblickar i små förlopp, varje målning är en bild av sin egen tillblivelseprocess. Detta är en konst som visar ögonblicksbilder ur olika skeden snarare än högstämd slutgiltighet. Något som understryks i hur Magdalena Svensson använder målningarnas tillkomstdatum som titel. Att verkens former är cirklar har mindre att göra med cirkelns symboliska eller allegoriska betydelser som med verkens faktiska uppkomst. "Cirkeln är ett spår av en rörelse som är kopplad till den fysiska utlevelsen, själva måleriakten", förklarar Magdalena Svensson. Detta är även en anledning till att Svenssons konst känns så samtida: måleriet blir en kroppslig arbetsprocess snarare än äldre tiders graciösa stafflimåleri.
Målningarna förekommer ofta i grupper där varje bild relaterar till de övriga. Konstnären arbetar inte sällan på ett nästintill cykliskt sätt: "Erfarenheter jag gör i en bild, blir ofta en del av nästkommande målning". Magdalena Svenssons konst bär vittne om ett seriellt, repetativt arbete. Varje verk länkas samman med nästa. Från bild till bild framkommer dock mindre förskjutningar. Genom många små rörelser blir så verken indragna i en större process.